Men de som tror att detta är enkelt kan vara glada att de inte är här. Jag vet att jag kommer vara hemma om mindre än ett år och att jag kommer kunna bra engelska vid den tidpunkten, det är vad som får mig att stanna... Inget annat.
Jag har inget här, bara en så liten sak som att smsa med någon innan man går och lägger sig känns sjukt jobbigt att jag inte kan göra här. Jag kommer klaga, jag klagar för mig själv minst en gång om dan. Men jag är fruktansvärt glad att jag är här. Jag får lära mig saker som jag inte hade en aning att jag skulle få lära mig. Jag får se saker som jag inte trodde att jag skulle få se. Jag har varit i tre delstater i USA inom loppet av tre veckor, vem har fått det? Jag låter dagarna gå även om vissa går långsamt och andra snabbare.
De som undrar, så äter jag inte lunch! Jag är inte hungrig. Jag vill inte heller börja på någon sport för jag är inte intresserad av det. Jag är fullständigt ur form och ingen annan behöver berätta det för mig. Alla säger att det är ända sättet för att få vänner här - de kan ta sig någonstans för jag har visst vänner. Jag pratar med folk, jag har faktiskt anmält mig till en klubb. Det är jätte poppis här, tror det blir kul. De har en drama klubb också, får se hur det blir med den...
Men vet ni vad, jag kommer komma hem med erfarenhet som jag inte trodde att jag skulle ha. Jag har det bra och jag trivs här. Det är svårt att förstå att det som så länge har varit en självklarhet hemma är långtifrån en självklarhet längre.
Nu måste jag lära mig orden, admonish, breach, brigand, circumspect, commander, cumbersome, deadlock, debris, diffuse, dilemma, efface, muddle, opinionated, perennial, predispose, relinquish, salvage, spasmodic, spurious & unbridled. Test på fredag och jag känner inte alls för att plugga..... Kan vissa, det känns ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar