Fyra dagar i skolan och första gången i kyrkan

Den första som hände i skolan idag var att vi skulle till gympasalen, de skulle dela ut priser till de som hade fått bra betyg förra året. Anledningen till att de gör det detta året är för att de får "blue cards" eller "gold cards" och det menas med att man får gå tidigare från lektionerna på fredagar och man kan hoppa över prov (blue card - ett prov och gold card - två prov). De delade också ut pengar till duktiga elever.

Men innan de delade ut de sakerna så kom en av lärarna ut, buren på en sorts ställning, och alla hejjade och klappa.  Hell knäppt om ni frågar mig - men kul. Mannen som ni kan se på bilden är vår rektor Hoffman. Han  har blivit utsedd till Idahos bästa rektor detta året - det kan man skryta om! 

Här om dagen så kallade han i högtalarna efter en person som skulle komma in till han kontor. Och efter ett tag så kallade han igen, men den gången så gjorde han liksom det på ett "kul" sett.. Hahah, det var kul i alla fall - han är "läcker" (inte genom utseendet då...).   

 I eftermiddags när jag kom hem så fick jag snabbt ta en dusch och fixa mig för sedan skulle vi till fredags kyrka. Den "speciella" kyrkan vi skulle till ligger ett bra bit här ifrån så vi fick köra kanske i 45 minuter innan vi kom fram. Det var bara jag, Deb och Ern som åkte dit. Amy var där också men hon var där med en kille så hon satt inte vid oss (Ern gillar inte killen, det var därför - haha) . 

Det var annorlunda kan jag säga! De sjöng och allt var högt, inte alls som i en svensk kyrka. De pratade mycket om 9/11 som har tio-årig "födelsedag" på söndag - och även om jag inte är troende när det gäller Jesus så påverkade det mig också! De hade gjort en "film" med citat och hur viktigt det hela var och hur tragiskt - och det berörde en faktiskt ganska mycket. 

Sedan började "prästen" - såg inte alls ut som vår - att prata och då hängde jag inte med längre. Jag gjorde som de sa. Drack vinet och åt kexet men jag sträckte inte upp några händer i luften eller något sådant. Jag visade min fulla respekt genom att vara där men jag känner inte den dragningen så jag behöver göra allt det de gjorde. Men det begär inte Ern och Deb iheller! 

Jag frågade på vägen hem ifall de hade varit troende hela sina liv och de hade de inte - de har gjort en massa "dåliga"saker innan de blev troende, de började tro mellan 25-30. Jag frågade också varför de då började tro men precis som andra troende så finns där inget direkt svar. Även om de är helt säkra på varför så kan de inte få ut det. 

Men jag uppskattar väldigt mycket att de låter mig fråga. Ern är hela tiden väldigt tydlig med att de är öppna för frågor, att jag får fråga hur mycket jag vill och har de inget svar på något så är de ärliga och säger det. Det tycker jag är väldigt skönt!

Efteråt så åkte vi till en restaurang och åt mat. Bara jag, Deb och Ern. Amy åkte någonstans med killen hon träffade. Jag åt en sallad med kyckling - lika gott som det ser ut!  

Deb har gjort ett album med bilder till mig. Allt som hon har fotat sedan jag kom hit - jätte fina bilder... Ska försöka lägga upp dom.